En kyrka för alla

Är man fortfarande medlem i svenska kyrkan så tycker jag att man ska gå och rösta, framför allt om man har en massa åsikter både på vad kyrkan gör idag eller vad den ska ta vägen imorgon.
Jag är fortfarande medlem även om jag många gånger de senaste åren funderat alvarligt på att lämna när kyrkan ger sig in i den politiska debatten och ställer sig allt mer på vänster kanten.
Jag ser mig själv som kristen och jag har en tro. Vad min tro är och hur den kanaliseras bär jag för mig själv men det kristna budskapet är vägledande i mitt liv och jag symboliserar det genom att bära ett kors runt min hals. Jag har under söndagen lagt mig röst på det parti som jag tror kan representera mig och leda kyrkan åt det håll jag vill, min röst föll på Borgerligt Alternativ i år eftersom Moderaterna valt att inte ställa upp som politiskt parti i valet eftersom kyrkan och staten är separerade.
Religionen förföljer mig denna söndag. Kvällen Agenda är förlängt och handlar om extremism kopplat till terroristattacker. Jag finner knappt ord för vad jag anser om extremism oavsett om den är på höger eller vänsterkanten. Oberoende av vad du tror på är det helt oacceptabelt att tvinga sin tro på någon annan.
Jag har just skrivit att jag är kristen och jag har berättat vad jag röstat på. Hela den här bloggen och mitt uppdrag som riksdagsledamot handlar om att övertyga andra om att mina förslag är bättre än någon annans, men jag kommer aldrig tvinga någon att tro på samma sak som jag. Skillnaden mellan en demokrati och en diktatur är just detta, valfrihet och möjligheten att välja vad man tror på .