Långsam i steget

Hela den här veckan har varit fylld av en massa jobb och lite möten, skönt att få göra saker utan stress och en massa måsten hela tiden. En vecka att varva ner hjärnan från den vanliga hettsen med andra ord.
Men nu är den plenifriaveckan verkligen över och även om jag smygstartade med lite möten igår på hemmaplan känns det som att Stockholmsveckan börjar först nu. Packa väskan, diska undan och koma ihåg att ta med soporna ut innan jag låser och går mot tåget. Vad jag på en vecka glömt bort är tiden det tar att dra en kabinväska till centralen och att jag inte har tid att stanna och prata med tidigare landshövdingar på vägen.... lyckades med andra ord att missa tåget med några minuter...

Sur sätter jag mig på ett av stationens fik och dricker världens dyraste kaffe samtidigt som jag tackar mig själv för att jag kom ihåg att ta med datorn idag!
Det väntar en intensiv vecka och jag börjar med internationella möten. Först möte om kommande valövervakningar och sedan ska jag i egenskap av Svensk Indiska parlamentarikerföreningen ta emot en minister och tio parlamentariker från Indiens som besöker Sverige under några dagar. Jag är redan nu orolig för hur jag ska kunna berätta om riksdagens arbete på min dåliga engelska. Men som vanligt får man skjuta lite från höften och göra sitt bästa.

Ikväll ska jag sedan vidare till en närliggande stad för att träffa lokala moderater och prata landsbygdspolitik och skriva valprogram. Det drar ihop sig till val om ett år och även om väljarna kanske inte märker det ännu så är vi i full gång internt genom att snickra på valprogram, budskapsplattformar och lägga lokala budgetar.