Riksdagsarbetet ska dock utföras som vanligt men jag hjärtat är helt klart inte med den här veckan. Jag vill helst gå hem, krypa ihop under täcket och gråta mig till sömns.
Jag skulle egentligen åkt hem till Västerås på tisdagskvällen för att vara med på Moderat kvinnornas årsmöte men så blev det inte. Närmaste riksdagsgänget samlades istället för att tillsammans minnas vår kollega och trösta varandra skratt och gråt in på småtimmarna var precis vad jag behövde.
Dessvärre gillade inte digerdöden detta och det blev därför inget landstingsfullmäktige för mig på onsdagen vilket jag beklagar.
Parentation i kammaren på onsdagen var riktigt jobbigt och snorgråta inför kollegorna är inte vad jag hade önskat men ibland går det inte att hålla tillbaka helt enkelt. Otroligt hur mycket kollegorna stället upp för varandra i en sådan här stund, oavsätt partifärg. Det är kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar