Och den bistra verkligheten

Vad är väll en bal på slottet, eller snarare vad är väll en rundtur på slottet... Jag erkänner att jag kom i säng senare än det var tänkt i onsdags och med några glas vin i kroppen. Men det är ingen ursäkt för att inte stå på tå dagen efter och jobba som vanligt.

En torsdag i riksdagen är precis så oglamorös som den verkar även om jag dagdrömde på morgonens tidiga utskottsmöte om kristallkronor och förgyllda stolar. Blir hastigt väckt ur mina dagdrömmar när ministerns stormar in och lysrörslampornas surrande kommer ifatt mig och stolarnas manchestertyg skär in i låren.

Inte så glammigt men ack så viktigt, det är både intressant och skrämmande hur länderna runt östersjön ständigt misslyckas i sin kamp mot miljö och fiskeresurser. Den här gången är det ett till oss mycket närliggande land som töjer på gränserna gällande fritidsfiske som leder till att fiskebeståndet minskar och att yrkesfisket sedan får mindre kvoter och alla länderna runt östersjön drabbas. Att det ska vara så jäkla svårt att se lite längre än näsan räcker.

Går med rätt tunga steg tillbaka till mitt kontor där en riktig surdeg väntar. Jag åker till USA om en månad för att lära mig mer om deras kampanjer runt kommande presidentval och jag har inte tagit tag i min visumansökan ännu. Suck, hur kan ett dokument vara så komplicerat att fylla i och ska det på fullt allvar vara så komplicerat. I min värld är det viktigare att ha korrekta intyg i form av pass, referensbrev och kanske ett utdrag ur folkbokföringen.
Tillslut blir jag så arg på dokumentet att jag slänger ihop datorn och åker hem tidigare än jag tänkt, en fördel med att inte ha någon torsdagsvotering.
När tåget sakta glider in i Västerås mörknar himlen och det duggregnar när jag kliver av perrongen. När jag kommer ut ur stationshuset så tilltar regnet ännu mer och jag är evigt tacksam att jag tog cykeln till stationen istället för min vanliga promenad. På vägen hem så öser det verkligen ner, jag kan inte minnas när jag var såhär genomblöt senare. Väl hemma kryper jag ner i soffan med en kopp te och paddan i högsta hugg, konstaterar att solen nu lyser utanför fönstret och drömmer mig återigen bort från fiskeregler och visumansökningar för att komma tillbaka till gyllene salonger med kristallkronor och förgyllda stolar.