Inom kort står det klart om Sverige kommer in i FN:s
säkerhetsråd. Regeringen måste nu göra några viktiga avvägningar, bland annat
om att prioritera EU-arbetet samt redovisa de samlade kostnaderna för den
svenska kampanjen till säkerhetsrådet, skriver Karin Enström, utrikespolitisk
talesperson, på Svenska Dagbladets debattsida.
Den 28 juni röstar FN om vilka
länder som ska få fem icke-permanenta platser i FN:s säkerhetsråd 2017–2018.
Det är Moderaternas förhoppning att Sverige tar platsen. Även om rådet på grund
av oenighet och de permanenta medlemmarnas vetorätt haft svårt att komma till
beslut i de verkligt svåra frågorna har FN:s säkerhetsråd en central roll i
internationell politik.
Den svenska kandidaturen har ett gemensamt nordiskt stöd och
lanserades redan år 2004. Kampanjen är baserad på Sveriges gedigna meriter som
en god FN-medlem och inleddes under alliansregeringen. Sverige konkurrerar med
Italien och Nederländerna om två platser. Om vi kommer in i säkerhetsrådet är
det för första gången på tjugo år.
Säkerhetsrådet har ansvaret för att
upprätthålla internationell fred och säkerhet. Sverige har över tid varit en
engagerad, generös och principfast FN-medlem. Regeringen har rätt när den säger
att vi, om vi spelar våra kort väl, kan göra nytta i rådet.
När nu bara dagar återstår på den intensiva kampanjen, och när
en plats väl är säkrad, måste regeringen se bortom den 28 juni och göra en rad
avvägningar i viktiga frågor.
För det första måste regeringen, med
tanke på de senaste årens ökande oro i vårt närområde, prioritera det så
viktiga EU-arbetet. Vi menar att det inte finns något motsatsförhållande mellan
att driva en aktiv EU-politik och arbeta i säkerhetsrådet. Det är nu upp till regeringen
att fokusera på EU-arbetet så att det inte blir lidande av arbetet i FN:s
säkerhetsråd.
Som medlem i EU är Sverige del av en gemensam europeisk utrikes-
och säkerhetspolitik. Det är genom att påverka EU och EU:s samfällda agerande
som Sverige kan få reellt inflytande. Rimligtvis kommer vi rösta i linje med
den europeiska gemensamma utrikespolitiken också i säkerhetsrådet. Efter
omröstningen måste därför regeringen skyndsamt lägga på bordet vilka sakfrågor
man faktiskt ämnar driva i rådet, och hur man kommer att säkerställa att också
Sveriges röst i EU ges samma omsorg.
För det andra behöver regeringen tillse att den svenska linjen i säkerhetsrådet förankras parlamentariskt här hemma. Innan regeringen åker till ministerrådsmöten i Bryssel förankras de svenska förhandlingspositionerna i riksdagens EU-nämnd. Även säkerhetsrådets resolutioner är juridiskt bindande rättsakter - för Sverige liksom för andra länder. I regeringsformen framgår att regeringen i alla utrikesärenden av större vikt före avgörandet ska överlägga med Utrikesnämnden, om det kan ske. Nämnden ska enligt vår grundlag således höras innan viktiga utrikespolitiska beslut fattas. Det är ytterst angeläget att regeringen nu presenterar förslag på hur de tänker sig att samråd och information från säkerhetsrådet ska ske samt är öppna för en dialog om detta.
En tredje fråga är finansieringen av
arbetet i säkerhetsrådet. För att klara den utmaning som kommer av en plats i
säkerhetsrådet och kunna leverera ett bra resultat behöver FN-delegationen i
New York ökade resurser. De tidigare ordförandeskapen i EU, som också innebar
resursmobilisering inte minst bland utrikesdepartementets handläggare, handlade
om sexmånaderssatsningar. Platsen i säkerhetsrådet varar i 24 månader, och då
är inte kampanjen innan och de förberedelser som krävs under hösten 2016
inräknade. Med andra ord krävs en resurssättning som håller över tid. Eftersom
utrikesdepartementet i dagsläget är slimmat i sin organisation måste regeringen
redogöra för sin finansiering för handläggare i New York, hemma i Sverige, i de
fem viktiga permanenta medlemsländerna och i svåra konfliktområden samt
klargöra vad som kommer att prioriteras ned.
Slutligen, efter kampanjens slut
måste regeringen redovisa de samlade kostnaderna för den svenska kampanjen till
säkerhetsrådet. Medan kampanjkassan har varit modest har det framkommit att det
förekommit utgifter utöver denna kassa. Kostnader för flygbiljetter och
hemligstämplade middagsnotor har bland annat finansierats av biståndspengar.
Dessa samlade kostnader bör också täcka in statsrådens åtskilliga resor som har
berört kandidaturen. Dessutom behöver regeringen redovisa en samlad bild över
de olika åtaganden som Sverige nu har efter kampanjen. En av ledstjärnorna i
det svenska FN-arbetet är transparens och ansvarsutkrävande. Regeringen har nu
genom att öppet redovisa kostnaderna för den svenska kampanjen till
säkerhetsrådet ett bra tillfälle att föregå med gott exempel.
Om några veckor står det klart om Sverige sitter i FN:s säkerhetsråd åren 2017–2018. Sverige har mycket att bidra med i ett för världssamfundets så centralt organ. Hur väl Sverige lyckas i sitt FN- arbete och i sin utrikespolitik i övrigt beror på vilka beslut regeringen nu fattar och hur väl det viktiga förberedande arbetet görs. Efter omröstningen är det dags för ett transparent bokslut över kampanjarbetet.
Karin Enström
Utrikespolitisk talesperson (M)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar