Så bluffar regeringen

Regeringens budget ger inget svar på hur utanförskapet ska minska. Bidragssystem luckras upp och skatter höjs. Och regeringen påstår att det är politiken som ger 150.000 nya jobb, men i själva verket är det konjunkturen, skriver Anna Kinberg Batra och Niklas Wykman i Dagens Industri.

Även om utsikterna i ekonomin gradvis har förbättrats är läget krävande för en exportekonomi som den svenska. Stora utvecklingsekonomier verkar anpassa sig till en varaktigt lägre tillväxt och trots att den amerikanska ekonomin har förhållandevis goda tillväxttal är takten lägre än vad som normalt är fallet i en återhämtningsfas. Europa brottas parallellt med ekonomiska problem med politiska utmaningar kring stabilitets- och säkerhetsläget. Riskerna är alltjämt många.

Att söka stabil grund är centralt för att politiken gradvis ska kunna återföra Sverige och Europa till hög och hållbar tillväxt. Att stärka de offentliga finanserna är en nödvändig utgångspunkt. Samtidigt behöver den återhämtning som sker också användas för att förhindra att delar av samhället lämnas kvar i krisen. Satsningar på jobb säkrar att återhämtningen kommer alla till del och förhindrar att människor långvarigt hamnar i utanförskap. Riskerna är störst för dem som har svårast att hävda sig på arbetsmarknaden och därför behöver vi också göra de största insatserna för dem med låga inkomster och låg utbildningsnivå.

I det här läget är det allvarligt att regeringen för Sverige i en riktning där vi inte förbereder oss för de risker som finns i ekonomin och låser fast de människor som drabbades hårdast av krisen i ett långvarigt utanförskap. Med regeringens uppluckringar i bidragssystemen och skattehöjningar på jobben blir det svårare och mindre lönsamt att träda tillbaka in på arbetsmarknaden. Regeringens samlade skattehöjningar under de kommande fyra åren uppgår till över 150 miljarder kronor och i den egna budgetpropositionen erkänner dessutom regeringen att dessa skattehöjningar väntas leda till ett minskat arbetsutbud och att såväl tillväxten som ökningen av antalet arbetade timmar dämpas. Sammantaget visar finansdepartementets analyser att sex av tio svenskar får lägre disponibel inkomst till följd av regeringens ekonomiska politik.

De växande trösklarna in till arbetsmarknaden drabbar framför allt den grupp som länge haft det tuffast på arbetsmarknaden. Under de senaste åren har ett nytt utanförskap vuxit fram där bland annat andelen utrikes födda bland de arbetslösa steg kraftigt och delar av de stora ungdomsgenerationerna inte kom i jobb. På samma sätt som det var möjligt att bryta utanförskap bland andra grupper behövs nu politikens ansträngningar för att dessa människor ska nå egen försörjning.

Moderaterna har därför bland annat presenterat ett paket på 10 miljarder kronor för att fler ska komma in på arbetsmarknaden. Förväntningar på att alla ska göra sitt bästa för att få ett jobb behöver kombineras med en politik som rustar människor för att klara arbetsmarknadens krav, exempelvis genom förstärkt och utbyggd yrkesutbildning. Att det alltid ska löna sig att arbeta är inte bara vår utgångspunkt, det är också avgörande för att fler jobb ska kunna växa fram och därför går vi fram med ett första jobbet-avdrag som ger störst skattelättnad, i förhållande till inkomsten, till dem med låga inkomster. I takt med att regeringen höjer skatt efter skatt som försvårar för jobben presenterar vi förslag som gör att sysselsättningen kan öka och utanförskapet pressas tillbaka.

Statsministern och finansministern hävdar att deras politik ska ge 150.000 jobb, vilket vid en granskning visar sig vara ren bluff. Det är uteslutande det förbättrade konjunkturläget och befolkningsökningen som ser till att sysselsättningen växer. Vad gäller effekten av regeringens förslag bedömer exempelvis Konjunkturinstitutet att de varaktigt minskar antalet sysselsatta med mellan 15.000 till 20.000 personer.

Det är dock inte bara dem med svagast ställning på arbetsmarknaden som nu får försvagat stöd till jobb. I en tid där varje arbetad timma behövs går regeringen fram med skattehöjningar för fler än en miljon inkomsttagare. Inte minst yrken med många kvinnliga akademiker drabbas nu av höjda skatter. För att fler unga och utrikesfödda ska komma in på arbetsmarknaden och för att vi ska fortsätta stärka jämställdheten behövs stöd och drivkrafter för jobb. Att regeringen prioriterar bidragshöjningar framför jobbåtgärder riskerar förstärka utanförskapet och göra att svensk ekonomi mer sårbar. Sverige behöver i stället en arbetslinje som ser och tar tillvara alla människors arbetsförmåga. Krisens effekter ska inte få bita sig fast.

Anna Kinberg Batra, partiledare (M)

Niklas Wykman, skattepolitisk talesperson (M)