Gruvor och stål

Måndagen den 18 juni tog jag min skånska kollega Tomas Avenborg med mig och åkte upp i Dalarna. Närmare bestämt till Tuna Hästby som ligger en bit norr om Ludvika. Vi besökte ett företag som tar hand om rötslam och tilllverkar matjord. Jorden blandas med grus och används sedan som anläggnings och matjord runt om i länet. Rötslammet kommer från kringliggande kommuner och kapasiteten för att ta hand om mer finns.

Anläggingen ligger i en gammal nedlagd gruva och sådana är det gott om runt om i Bergslagen, det är perfekta områden för att använda till den här typen av verksamhet. Det finns dock ett problem med rötslam och det är slutprodukten som inte kan användas hur som helst. Enkelt hade ju varit att sprida rötslammet direkt på åkrarna som en del av kretsloppet men det är inte så enkelt tyvärr. Produkten är omgärdad av en hel bunt restriktioner och får inte spridas på åkrar där det ska prduceras livsmedel inom ett år ungeför och då uppstår det en del problem. Här finns det en hel del att göra!

På vägen tillbaka till Västerås passade vi på att tillsammans med Fagerstas bästa gruppledare Jan Johansson besöka Stainless och titta på stålbearbetningen och produktionen av rostfri tråd.
Jag har sagt det förrut och jag säger det igen, jag älskar produktionsindustrin. Att få följa något från en sak till en annan är fantastiskt. Att dessutom få gå in i gammla fabriker byggda av rött telgel där produktionen fortfarande är den samma som för 100 år sedan fast med nya maskiner är häftigt. Det bultar och det ryker, det glödande stålet kommer framfarande samtidigt som det fräser och hettan stiger, det är häfftigt.
Intressant med gammla bruksbyggder som fortfarande har en fungerade industri med en världsledande produkt. Vad som är viktig för dem nu är att inte stanna av i utvecklingen. Låglöneländer som är duktiga på att kopiera våra uppfiningar kommer snabbt springande och det gäller att hela tiden komma på unika lösningar som gör att kunderna fortsätter att välja de lite dyrare produkterna.