Tillsammans med kollegan Rune Wikström åkte jag längst ut på Ängsö i fredags för att träffa insjöfiskarna i Mälaren.
Vi fick följa med ut på sjön och vittja garn fulla med Ål och Gös. Vi tittade på skarvkollonier och jag fick se en örn för första gången. Skarvkollonierna i Mälaren är ingen vacker syn, de bygger bon i träden och inte på marken vilket gör att öarna de slår sig ned på sakta dör ut. Det ser ut som spököar i ett annars fantastiskt mälarområde. Regeringen kommer lätta på skyddsjakten på skarv och det är bra eftersom skarven inte längre är utrotningshotad och fågeln håller på att utrota andra arter istället.
Syftet med vårt besök var förutom att få en bild av insjöfisket även hållbarhet. Fisk är precis som alla andra arter något som måste förvaltas och det är därför viktigt hur man fiskar och när man fiskar. Ål är som bekant en art påväg att bli utrotad i vissa delar av världen. På västkusten råder det totalstopp på fisket och i Östersjön måste man ha särskillda tillstånd. Det är till exempel inte tillåtet att meta ål som vi gjorde när jag var liten även om du bara metar upp en eller två på ett år. I Mälaren och Hjälmaren är situationen däremot annorlunda, här finns det gott om Ål och det finns inget som tyder på att den minskar. Här är dessutom förutsättningarna stora för att odla mera Ål för att sedan plantera ut på ställen där det finns mindre Ål. Det här besöket sa en hel del om att inte dra för snabba slutsatser utan att hela tiden göra avvägningar och individuella beslut.
Tack Jan, Mats och Mats för en toppendag på Mälaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar