Jag har hållit mitt första vårtal. Vilken kännsla och vad svårt det var.
Måndagen den 30 april är inte vilken vårdag som helst det är valborgsmässoafton och en tid när vi hyllar och sjunger in våren. Tillsammans tänder vi en stor brasa som har sina seder från en långt svunen tid. En tid då vi var rädda för häxor och passade på att skrämma bort lite vilda djur inför att djuren skulle ut på sitt första sommarbete.
Mitt i allt detta så ska ska våren hälsas välkommen av en vårtalare. I år fick jag för första gången äran att göra detta i lilla Hallabro. Jag trodde nog inte att det skulle komma så många människor som det gjorde men jag var den första riksdagsledamoten som vårtalat i Hallabro på lång tid och det kom folk inåkande från alla möjliga håll.
Det är inte helt enkelt att hålla vårtal, det är så lätt att lägga in värderingar och politik i det messta när man är så insnöad politisk nörd som jag är.
Nu har jag naturligtvis inte talet här så jag kan skriva av det till er men i min röda tråd av återfödelse, öppenhet och tolerans.
Först åt vi oss mätta på kakor och bakelse och efter lite sång och dan så började barnen sitt fackeltåg mot den ännu släckta valborgsmässoelden.
Till tonerna av Idas sommarvisa spelandes på säckpipa kom barnen gående hand i hand med sina fackloch för att bilda en ring runt valborgselden. Tillsammans tände de elden och ett jubel utbröt. Sedan var det dags för mig att hålla mitt tal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar